Och vi är tillbaka
Ibland blir man upptagen med annat, både psykiskt och fysiskt. Återuppstår i en månad präglad av rosa band på kappor och jackor, till och med på tröjan på den unge försäljaren i sportaffären, bless you. Man, kvinna, bror, syster, dotter, son: alla känner någon som drabbats av bröstcancer. Var inte det här utspelet det mest svårbegripliga på länge?
“Man kan minska sin risk att dö i bröstcancer. Men det handlar inte om att klämma sig själv på brösten med jämna mellanrum, utan om att dricka mindre alkohol, motionera, undvika långvarig behandling med hormonersättning och gå på mammografi.” Det skriver DN:s vetenskapsjournalist under rubriken Analys.
Vad är poängen med att uppmana kvinnor att sluta undersöka sina bröst? Det är snabbt, kostnadsfritt och en undersökning som kan utföras i hemmet. Och det handlar faktiskt om att klämma sig själv på brösten. Två mig närstående, en yngre och en äldre kvinna, upptäckte själva sin bröstcancer. Den yngre skulle ha givit sjukdomen ett möjligen ointagligt försprång om hon väntat tills kallelsen till mammografi damp ner i brevlådan, den äldre var för gammal för att ens bli kallad. Ingen av dem skulle ha haft någon hjälp av att lägga om sina kost- och motionsvanor, som för den delen redan var alldeles utmärkta och anticancerogena enligt råden i artikeln.
Tänk för guds skull efter vems råd du är beredd att följa.
