Grilla med glöd
Det fanns en tid då jag med viss trovärdighet kunde klappa i händerna och samla in mina barn, äska tystnad och meddela att det här med scouterna vore nog lärorikt och trevligt för er. Er, alltså.
Häromkvällen var det åter dags att rassla fram en påse grillkol. Tändvätska på. ”Låt dra i några minuter”. Fantastiskt vad det sprakade och knastrade när elden tog fart för att strax därpå dö. Ny tändvätska. Nytt försök. Samma scenario. Ny tändvätska, iturivna delar av tom hushållspappersrulle nedpetade bland kolen, nytt försök. En lam eld, en ljum glödbädd, kött som tvekande antog beige hudton. Samtidigt inomhus, fyra meter därifrån: en munter brasa, tänd av en närstående trettonåring, börjar lida mot sitt slut, glöden är perfekt.
- Seriöst, mamma….?
En sopskyffel i plåt, fullastad med perfekt glödande kol pytsas ner i utegrillen. Aldrig har en kolbasz blivit mer välgrillad.
