På burk

Det råder extrem brandfara i stora delar av södra Sverige och valborgsmässoeldarna ställs in. I Stockholm får man grilla i sin egen trädgård.  Det gläder med all säkerhet den f d granne som började prassla med brikettpåsen kring vårdagjämningen och sen kändes igen på den doft av tändvätska och lätt förkolnat kött som följde honom tills de första trattkantarellerna dök upp. Då fick han annat att tänka på. I somras ägnade jag en timme och en kvart åt att försöka få fyr på just briketter utan att ha någon brandfarlig vätska till hands. Små pappersbitar och torra stickor offrades tillsammans med en hel ask tändstickor. Det slets näver från björken vid sjön. Inte hjälpte det. Till slut kom min vän som är uppvuxen i Åretrakten till undsättning med en blåsbälg. Vi gladde oss åt en fantastiskt fin grillbädd vid midnatt.  Jag är inte uppvuxen med grillning. Min far, till skillnad från rätt många andra män i hans generation, har aldrig varit typen som förespråkat måltider i det fria. Han åt faktiskt under en lång tid hamburgare från konserv när han fixade lunch själv.

Utforska inlägg i samma kategori: Uncategorized